Snark snark...
Och extra gott sover man med magen full av mat. Idag stod det kyckling och grönsaker på menyn.
Till efterrätt massor med skedar med katrinplommon. Hård i magen är vi allt som oftast, trist.
När han vaknar ska vi ta en skön promenad bort till pappa/morfar.
Han lovade att bjuda på något gott hembakat och kaffe.
Igår var mamma/mormor här, vi gick ner på stan och Axel fick lite kläder, tack!
Fikade ute på Maddes också. Men jag bara satt och irriterade mig.
Fullt med blattar som inte visar hänsyn till någon annan än sig själv.
Röka gjorde allihopa så stora äckliga rökmoln flög över oss hela tiden.
Prata sitt jävla hutta-blutta språk och stank äcklig billig skitparfym. Ja igår var jag bitter och
trött på alla jävla blattar, fast det är jag alltid!! Så vi satt inte särskilt länge.
Nästa gång blir det fika hemma istället!
Har skickat efter lite framkallning på foto, det var dax nu tyckte jag. Självklart var motiven på
vår lille goa påg. Det kanske låter omöjligt, men jag älskar honom mer och mer för varje dag!
Han är det absolut bästa som hänt oss, jag älskar livet som mamma, och dagarna blir bara roligare och roligare.
När han är vaken är det full action på golvet. Han ser ett mål och ålar sig till det. Sladdar och kontakter är
roliga tycker han, mindre roliga tycker jag. Han är ganska duktig på att roa sig själv nu.
De första halvåret är det absolut tuffaste som nybliven småbarnsförälder. Vi har passerat det "tuffa"
och när man tänker tillbaka på halvåret så minns man inget jobbigt. (han har/är ioförsig en guldunge)
Ingen kolik eller mycket skrik, utan verkar ha varit nöjd med livet från första stund.
Men visst HAR DET varit MÅNGA tuffa dagar, det ska vi inte glömma. Dagar då han inte velat som vi,
skrikig och verkar inte nöjd med något.
Man känner sig otillräcklig och dum i huvudet eftersom man inte kan trösta sitt eget barn.
Man äter kasst och lider av sömnbrist...men de dagarna kan jag nog räkna på en hand tror jag.
Allt det goda överväger de tunga med med hästlängder!
Ja dom där jäkla blattarna kan man allt vara utan!
Låter annars som du haft en toppen helg. Idag mår jag bättre o ska ut i de fina vädret o traska lite. Får ju se till o starta den här förlossningen nu så vi får träffa skrutten. Puss
ja, när min kollega skulle gå från jobb till sin bil kl 16 i fredags blev hon påhoppad av dessa sk. blattar. Jävla idioter. Synd att många av dom förstör för dom andra (med utländskbakrund) som faktiskt sköter sig och är ordentliga.
Promenix snart?
KRAM
hahahahah som jag garva när du kräkte av dej!! Helt rätt i det du säger tyvärr.
Hej Söta!
Så fina Ni är.
Så skönt att du älskar mammalivet, glad för din skull. Jag kunde inte räkna mina dåliga dagar på en hand, eller två, eller 500 händer. Alla var i princip kolikskrikdåliga från dag 1 :). Men nu är det underbart :)!
Ha det fortsatt underbart!!!
KRAM/Jennifer
