geggamojor

På tisdag är det exakt 8 veckor kvar tills miniman anländer...eller är beräknat att anlända!
Vi kan ju hoppas på att han vill komma ut då, gärna en vecka innan också. Han är välkommen när
han vill. Bara det inte blir för tidigt. Ett prematur barn vill vi helst inte ha. Han måste vara redo och stark när han väl ska komma ut.

Det är en helt annan känsla i magen nu. Sparkarna har avtagit och det är mer bök, vår lilla grisaknoa!
Förstår att det börjar bli trångt i magen, för nu känner jag mest hur bebis vrider och vänder på sig, och
vips så känner man en kroppsdel, har dock inte lärt mig vilken kroppsdel än!
Igår trodde jag att huden skulle gå sönder (igen!) så mkt som han böka.
Min hand är där på magen direkt, jag älskar att känna när han bökar, när han väl gör det så smeker jag magen, tekniskt sätt smeker jag lillen =)
Min hud verkligen stramar över magen, kan huden verkligen töjas mer?!
Det kan den ju givetvis men det känns inte så.
Än så länge har jag inte en enda bristning, men som sagt det är 8 veckor kvar och det är nu
lillen växer som mest. Jag smörjer mig som vanligt, dvs när jag har duschat.
Jag tror inte på att köpa en speciell kräm/olja som man ska smörja magen med.
Antingen får man bristningar eller inte, det beror inte på någon jävla kräm.

Nu börjar det verkligen gå upp för en att man skall bli mamma. Jag skall bli mamma och Håkan pappa.
Vi blir en familj, en egen liten familj. Denna lilla varelse kommer bara vara vår, som vi skapat tillsammans.
Häften mig och hälften Håkan, häftigt!

Jag kan inte bli lyckligare!

De dumma tankarna finns där så klart fortfarande, men jag har blivit bättre på att inte tänka så!