fredag den tolfte augusti...
Förlåt för den lilla bloggtorkan.
har inte lust, egentligen inte nu heller, men i väntan på att rotfrukterna ska bli
klara i ugnen kan jag lika gärna plita ner en rad eller fler!
H har börjat jobba efter 5 veckors semester, man vänjer sig fort och bli bekväm.
Back to reality! Men vår lilla busunge är så fantastiskt go´!
På tisdag blir han 5 månader, snälla någon slå mig i huvudet så jag vaknar upp, eller är det
på riktigt att tiden går så fort?!
Jag har nämnt det förr och kommer göra det nu också.
Tänk om man kunde konservera fina minnen i små söta burkar och sätta etikett på varje
burk med det speciella ögonblicket.
Isåfall hade jag placerat 2 nya burkar på hyllan idag.
Första burken: I förmiddags när han vakna upp från sin sovning lyfte jag över honom i våran säng.
La honom tätt intill mig under täcker och sen låg vi bara där och titta på varandra.
Andra burken: I eftermiddags innan det var dax för pyjamasen så busade vi i soffan.
Han skrek av skratt när jag blåste och nafsa på magen...man blir så glad att man nästan spricker när man hör
sitt lilla hjärta skrika av lycka!
Han har blivit så stor, han känns inte som en bebis längre. Han sitter fint i sin matstol och leker, pratar och skrattar och har koll på allt, och ska ha allt som kommer i hans väg i munnen. Han älskar verkligen mat! Majs och potatis är en favorit. Banangröt också, idag slukade han sin gröt på 2 minuter!
Jag hann knappt dra ut skeden ur munnen på honom innan han grymta om mer!
Jag hade kunnat skriva sida upp och sida ner om honom, men det gör jag här hemma i en bok istället.
Jag har en känsla av att jag skriver på tok för mycket om honom redan!
Men kan man det? Skriva för mycket? Han är ju allt jag har! Vad gjorde man innan man fick barn?
Nej, nog om detta datariet, nu blir det intag av soffan och tända ett ljus eller två.
Grabba filten och mysa med sambon till en film....LIFE IS GOOD!
har inte lust, egentligen inte nu heller, men i väntan på att rotfrukterna ska bli
klara i ugnen kan jag lika gärna plita ner en rad eller fler!
H har börjat jobba efter 5 veckors semester, man vänjer sig fort och bli bekväm.
Back to reality! Men vår lilla busunge är så fantastiskt go´!
På tisdag blir han 5 månader, snälla någon slå mig i huvudet så jag vaknar upp, eller är det
på riktigt att tiden går så fort?!
Jag har nämnt det förr och kommer göra det nu också.
Tänk om man kunde konservera fina minnen i små söta burkar och sätta etikett på varje
burk med det speciella ögonblicket.
Isåfall hade jag placerat 2 nya burkar på hyllan idag.
Första burken: I förmiddags när han vakna upp från sin sovning lyfte jag över honom i våran säng.
La honom tätt intill mig under täcker och sen låg vi bara där och titta på varandra.
Andra burken: I eftermiddags innan det var dax för pyjamasen så busade vi i soffan.
Han skrek av skratt när jag blåste och nafsa på magen...man blir så glad att man nästan spricker när man hör
sitt lilla hjärta skrika av lycka!
Han har blivit så stor, han känns inte som en bebis längre. Han sitter fint i sin matstol och leker, pratar och skrattar och har koll på allt, och ska ha allt som kommer i hans väg i munnen. Han älskar verkligen mat! Majs och potatis är en favorit. Banangröt också, idag slukade han sin gröt på 2 minuter!
Jag hann knappt dra ut skeden ur munnen på honom innan han grymta om mer!
Jag hade kunnat skriva sida upp och sida ner om honom, men det gör jag här hemma i en bok istället.
Jag har en känsla av att jag skriver på tok för mycket om honom redan!
Men kan man det? Skriva för mycket? Han är ju allt jag har! Vad gjorde man innan man fick barn?
Nej, nog om detta datariet, nu blir det intag av soffan och tända ett ljus eller två.
Grabba filten och mysa med sambon till en film....LIFE IS GOOD!
Kommentarer
Postat av: Jenny
Så underbart det låter. ALLA säger att livet börjar när man får barn.
Postat av: Jennifer
Naaaw! Så fint skrivet :). Javisst fattar man inte vad man gjorde innan man fick barn! Och jag som minns dig så väl då, innan du blev mamma :). Trots att du var skön då så är du en mamma nu, och man växer verkligen med det ordet.
Mys på!!! Och blogga när du känner för det. Och jag borde lyda mitt eget råd för jag känner inte för det just nu.
Kram/ Jennifer
Trackback
