geggamojor

När man var liten bråkade man massor med sina brödrar, kanske inte jag och
Andreas eftersom det skiljer 8 år mellan oss.
Men jag och Fredde var ständigt i slagsmål. Skiljer bara 2 år mellan oss.
Jag har varit väldigt le som liten. 9 av 10 gånger var det jag som startade bråken.
Kan verkligen ha ångest idag över vissa saker jag gjort mot honom när han varit helt oskyldig.
Men jag har bett om ursäkt nu i vuxen ålder mot honom, intalar mig själv att jag härdat honom ;)

Mamma skrek på oss att sluta och hon sa vissa gånger att hon skämdes över oss
för vi betedde oss för jävligt när vi var borta. Jag minns en gång vi bråka och mamma 
inte fick stopp på oss, då sprang hon in i sovrummet och grät för hon orkade inte med oss.
Man förstod inte hur jobbig man var förrän nu
när man passade Jacob och han bråkade med sin bror, jag fick tuppjuck direkt!
Den ljudnivån och stimmet när någon bråkar är ju fruktansvärd...förlåt mamma!
 Vissa stunder hatade man sin bror som liten. Men det är tur att man ändras med åldern och tiden.
Idag uppskattar man sina syskon något enormt.
Jag och Fredde har en super relation idag och kan prata och skratta om i princip vad som helst.















Givetvis vill vi ha ett syskon till Axel, även om jag sagt till Håkan att jag bara vill ha ett barn just nu.
Man kanske inte är så sugen på en till när man är mitt uppe i en liten bebis...en räcker.
Men om några år så putar min mage igen.
Får vi en dotter nästa gång skall hon heta ELLEN,
det namnet är så fint och det har vi bestämt sen länge

Har i skrivande stund en liten sprattelbebis brevid mig i soffan.
Han har börjat bli duktig på att sova själv =)
Men man tror knappt att han sover för han grymtar,"pratar", smackar,
fäktar med armar och ben och har ögonen öppna.