Älskade mormor...

Det är helt sjukt vad jag saknar dig! Kommer vi aldrig mer att ses? Jag kan fortfarande höra din röst som om vi pratade igår. Du sa du var lite trött, men det blir man ju av cellgift förklara du och att du snart skulle bli piggare. Och nu finns du inte längre? Jag hatar allt vad cancer heter!! Varför finns denna fittiga sjukdom? Den för absolut inget gott med sig, HATA HATA HATA!!!
Men det är väl bara till att inse att vi inte lever i en drömvärld. Och om man får vara lite egoistisk i detta elände: Varför just min mormor?! Varför just min moster??! Varför just min farfar??! Måste jag gå igenom detta tre gånger?! 

Mormor var ingen vanlig mormor som satt inne och sticka, klädde sig i beige kappa och nylonstrumpor. Mormor blondera håret, hade alltid rosa läppstift och matchande rosa naglar. Hon var varje lördag, så länge jag kan minnas ute och dansa. Pumps, snygga kläder och stora örhänge, och några kaffekaskar sen var du på G. När man var under 18 var det dig man ringde till när man behövde dricka. Vi stack ner på systemet och du handlade alltid de blå ciderna till mig som jag älskade då. När det tog slut med exet och han slängde ut mig var det dej jag cyklade hem till och grät. Det var dej jag bodde hos innan jag fick min nya lägenhet.
Jag och mormor hade verkligen en speciellt relation till varandra. Vi kunde prata om allt, ingenting var skämmigt elr pinsamt...vi kom t.o.m in på hemorrojder en gång för jag satt och bläddra i mormors Allers tidning, haa haa, hur vanligt är det att man diskutera det med sin mormor?. Men ni kanske förstår vår relation?, den bästa av den bästa! Men jag vet att du har det bra där uppe, du får äntligen träffa din dotter, mammas syster och min älskade gudmor/moster som vi endast fick ha här på jorden i 36år.  Du var bäst mormor och det vet du! Men vi ses alla igen, visst?

                                                                            Julen 09


Kommentarer
Postat av: Jennifer

Oh men Gud, jag beklagar så himla mkt. Svider bakom ögonlocken på mig nu, efter att ha läst dina fina ord. Lider med dig och vet exakt hur det känns. Min farmor gick också bort i cancer, 2003. Min farmor påminner sjukt mkt om din mormor. Alert, pigg, fräck, nymodig och hade ett stort hjärta.

Din mormor har definitivt det bra där upp, eller vart man nu hamnar, o slipper lida. Den som lider e du o de nära. Men tiden läker alla sår, tro det eller ej...

Ta hand om dig! Många kramar/ Jennifer

2010-04-27 @ 14:26:03
URL: http://minlillavisa.blogspot.com

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0