geggamojor

och jag börjar känna mig som en människa igen.
Jag trodde aldrig att det skulle vara en sån omställning att få barn.
Det går inte att förbereda sig, även om man tror det, men det går inte!

Jag kan inte fatta att jag har fått en ny roll. Jag är mamma, Axels mamma.
En viktig roll i livet, och den största gåvan man kan bli.

Nu väntar vi på att han skall vakna, sen skall jag ge honom en välfyllt bröst,
sen skall vi ut i det fina vädret!

Jag förstår en läsare, jag ser att min statistik går neråt.
Men jag hinner inte. Jag hinner knappt gå på toa ens (när jag är ensam med honom) så
när i hundan skall man hinna sitta vid datorn?

Kram från en Mamma!